Ben Lomond med Michelle
Besteg Ben Lomond häromdagen med Michelle. Fick ögonorgasmer.
Nu tänker ni kanske "Vem fan är Ben?!"
- Detta är Ben
Vädret var optimalt, soligt och ca 25 grader varmt. Vi förberedde oss med en stadig frukost, packade ner lite nötter, ett par ägg och varsin flaska vatten. Tänkte först hikea i 4 timmar, så mycket mer tänkte vi inte att vi skulle behöva. Vandringen hade flera delmål och vi hade hört från andra att den värsta delen är bestigningen är vid gondolen, en runda Michelle gjort 15 gånger och jag två. Den känns, jävlarimig, den är tung! Har gått upp för den på 35 minuter medan dom flesta tar en timma på sig och vi är väldigt stumma i benen när vi når toppen! Men om det är den värsta delen, ja då är ju resten en barnlek! Tog oss upp för den på 37 minuter och kände oss hurtiga och starka. Men kände snart att folk hade överdrivit lite när dom sa tt resten var enkelt. Själv hade jag en mördande träningsvärk i benen efter träningspassen med Rebecca. Men vi knatade på, bara till att sätta en fot framför den andra. Utsikten gjorde mödan värd!
Efter nån timmes vandring kom vi hit. The saddle var väl det alla pratat om, men ska man göra nåt, ska man väl göra det ordentligt! Utan att riskera livhanken då... Så the summit blev vårt mål!
Peaken i bakgrunden är toppen av Ben Lomond
En varm vandring!
När vi efter tre timmars vandring kom fram till Ben Lommond sadel hade vi en timmas vandring kvar till toppen. Vi tittade på varandra, ryckte på axlarna och skakade av oss mjölksyran. Trots dåliga förberedelser när det kommer till både mat och kläder kände vi att "har vi kommit såhär långt kan vi lika gärna göra hela vandringen!"
Ben Lomond saddle
Denna utsikten var helt fantastisk! Men alla sa att det var bättre på toppen. Har man då nåt val? Nä! Bara tugga på!
Vandringen till toppen tog oss 3,5 timmar. Höll ett bra tempo och stannade med jämna mellanrum för fotografering och energipåfyllning. Kan på vissa plan förstå hur tankarna går i huvudena på dom som bestiger Mt Everest och K2.
Har man kommit såhär långt kan man inte vända, måste ta sig till toppen!
Som sagt. Det var värt besväret. 1748 möh. Sjön och staden på ena sidan, oändliga, snötäckta berg på andra... Magiskt!
