Emma i Nya Zeeland

Slås ständigt av tanken på hur lyckligt lottad jag är. Välsignad med en kärleksfull familj, riktigt grymma kompisar som jag vet att jag kan lita på i vått och torrt, en pojkvän som älskar mig och som älskar mig tillbaka. Gjort en resa och under detta året fått uppleva så mycket. Listan är lång... Farmar, hoppat fallskärm, bungy jump, mountainbike, lärt mig snowboarda, hoppat från klippor och broar, surfat, mjölkat kor, canyoning, white water rafting, vandringar i världens vackraste natur, bestigit berg, sett onaturligt vackra soluppgång- och nedgång, black water rafting, vandrat på en glaciär, slappat under stjärnorna på hot water beach, druckit ett glas vin under stjärnorna i Taupos varma källor, åkt helicopter, ridit barbacka, mjölkat getter, åkt fyrhjuling, canyon swingat, klippt svansar av får, rakat får, paddle boardat, road trippar, bott i världens mesta äventyrsstad, träffat vänner för livet, vänner som inspirerat till så mycket mer och motiverat mig när jag behövt en push. Men framförallt vuxit i mig själv. Min inre resa är nog den största jag gjort. Och jag kan inte med ord beskriva hur fantastiskt tacksam jag är över stat ha fått möjligheten till att göra allt detta. Kan knappt tro det är sant. Och nu är det fyra veckor kvar innan äventyren i det här landet tar slut, och nya väntar i ett annat. Undrar vad som kommer hända inom dom kommande 12 månaderna? Kommer dom vara lika bra som dom som just passerat? Ribban är hög, men det är förväntningarna med. 

YOLO