Emma i Nya Zeeland

Följ mig på min resa i Nya Zeeland, Australien och Hongkong! Äventyr, upplevelser och vardagsliv, jag ska försöka skildra allt!

8/12 (-btw, vad fan hände med November? :O )

Publicerad 2013-12-08 02:18:22 i Allmänt,

Det är häftigt hur man kan känna sig hemma bland folk man precis lärt känna på platser man aldrig hört talas om

Igår åkte den söta Österrikerskan Theresa härifrån. Hemåt för att överraska sin mamma innan jul. Det hade varit så kul att se hennes rektion. Hon tror Theresa ska komma hem nån gång efter nyår, men den 15/12 kommer hon stå på trappen och knacka på dörren. Kan inte tänka mig en bättre julklapp till den familjen! 
   Nu är jag ensam kvar i rummet ovanför garaget här vid huset. Har bytt min lilla 80 säng till en härlig dubbelsäng. Därifrån kan jag nå wi fiet när vädret är bra. I like it! Känns dock väldigt ovant att helt plötsligt vara ensam! Jag är numera även ansvarig för att mata hönsen, samla in äggen, mata hundarna, flytta geten som vi döpt till Charles Gudigundi till nytt gräs varje dag och se efter lammet Joey. Maike, Florian och hans kompis Vanessa som kom för nån vecka sedan bor kvar i Pete och Sonias gamla hus närmare mjölkningen. Där finns bara plats för två egentligen, men ja, Florian och Vanessa gör vad dom kan för att ta så lite plats som möjligt. Efter vad jag förstått måste sägnen vara rätt liten, för dom för ett väldans oväsen från sig nattetid. "Vi är bara vänner!"  Mmm, jojo, den har man väl hört innan. Kanske lite mer än vänner? Jag dömer ingen, uppmuntrar det bara så länge alla är glada! Den som lider mest är Maike som tycker väggarna i huset är för tunna...
   Trivs som fan på detta stället. Jag vet, tjatar om det hela tiden känns det som. Men vi är ett himla gött gäng. Theresa är saknad, men det är ju så det funkar här. Man träffar skönt folk och helt plötsligt överger dom en. Men vi efterlämnade har det bra! Kan skämta om allt, alla är avslappnade och sig själva. Två veckor har flugit förbi och jag skulle lätt kunna tänka mig att stanna mycket längre. Om det inte vore för alla tidiga mornar. Och att alla dagar = jobbdagar. Inga weekends här inte, men det funkar rätt bra. Sover en stund vid lunchtid och lägger mig gärna och sover vid 22. Men det är rätt häftigt ändå. Det är ju såhär det funkar på en gård. Och bara man kommer ur sängen är det bra. Man lär sig alltid nåt nytt och det är allt annat än tråkigt här! Alltid händer det nånting. Att det inte alltid är tråkigt är inte detsamma som att det alltid är roligt. För er som är nyfikna på hur det gick med Tjugotre kan jag säga att hon inte finns med oss längre. Hon bröt ena bakbenet nångång för några dagar sedan när hon försökte röra sig i selen eller försökte resa sig eller nåt sånt, så Pete fick ta fram bössan och kniven. Det känns vemodigt att se det där blå skynket nu. Och hur konstigt det än låter är det tomt utan henne. Förvånar mig själv med att gråta nu när jag tänker på henne. Hon var en riktig kämpe och jag trodde faktiskt hon skulle klara sig. Pete med. Hade hon inte brutit sig hade hon säkert fixat det. Såg så pigg och frisk ut i övrigt. Bara trycksåren som behövde skötas om. Men det finns ingen anledning att älta det där. Det är så det går ibland, och man måste ge dom en chans. Kor har en fantastisk förmåga att läka. Dom kan ta smärtor och brutna ben och läka så man blir helt förbluffad, medan bakterier kan ta kål på dom på ett par timmar. Har haft ett par kor som fått mjölkfeber och helt plötsligt fallit ihop, oförmögna att resa sig igen tills dom fått lite dropp med magnesium och annat gott. Då är dom uppe på två minuter. Galet!
   Det är med blandade känslor jag bokade om Kiwi experiencebussen mot Wanaka och Queenstown. Nästa lördag lämnar jag farmen och på söndagen ska jag till Wanaka, på måndag anländer jag till resans höjdpunkt, bungy jumpens hemstad, Queenstown! Den lilla staden vid sjön, bland majestätiska berg och ett rit utbud av aktiviteter som Bungy jump, canyon swing, fantastiska vandringsleder och dom ack så efterlängtade Fergburgarna. Michelle är redan där och jag ser verkligen fram mot att träffa henne igen! Ska stanna där i några veckor. Fira jul och nyår där med henne och Rebecca bland annat, så för att undvika personlig konkurs ska jag hitta ett hostel där jag kan jobba mot boende några timmar om dagen. Kanske till och med hitta ett betalt jobb? Vore ju kul med lite klirr i kassan som omväxling till dom aldrig sinande utgifterna... 

Köket

Köket. Är det bara jag, eller är det fler som tycker det känns ... fel ... att ha en pungråttepäls på köksbordet?

Vardagsrummet

Mitt förra rum

Mastersviten! (Ursäkta röran, jag bor själv...)


Utsikten från fönstret 

Utsikten från fönstret 

Kommentarer

Postat av: Pappa

Publicerad 2013-12-08 17:17:46

Härligt att höra att du mår bra och att du ser framåt med entusiasm och nyfikenhet. Kramar pappa. :)

Postat av: Jeanette

Publicerad 2013-12-09 16:21:11

Då kanske du är i Queenstown när vi kommer dit den 9 januari? Du ser ut att ha det lika bra som Tobbe :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Emma

Jag är en 22-årig tjej som jobbar som undersköterska på sjukhuset i Varberg. Nu lämnar jag livet i sommarstugan i några månader för att resa runt i världen innan jag börjar plugga till sjuksköterska. Följ mig här och läs om mina upplevelser på andra sidan jorden!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela