Så många erfarenheter, så dåligt minne

Publicerad 2013-12-04 02:52:12 i Allmänt,

Så många erfarenheter jag samlat på mig efter knappt två veckor hos Pete och Sonia! Har varit dålig på att skriva ner allt. Jag brukar försöka skriva ner "stödord" i kalendern om vad jag gör varje dag. Det är omöjligt att hålla koll på allt annars, men det har inte blivit av här. Ska försöka dra mig till minnes... Jag har kört en hel del bil. Här är vänstertrafik, och jag var lite nervös första gångerna att jag skulle falla in i "gamla vanor" och hamna på fel sida vägen. Så här långt har jag dock klarat mig ifrån att skada mig själv eller någon annan! Har även kört hästtransport och åkt i en hästtransport (utan några medpassagerare). Lider lite med djuren som behöver göra det längre sträckor på dåligt underlag. Igår körde jag traktor. Begravde fölet som Pete glömt av i nån vecka eller så. Det låg i en skottkärra i ett skjul en bit från huset. Luktade inte på något sätt rosor och det krälade maskar och larver överallt. Begravde även resterna av en kalv som hundarna kalasat på. Ingen vacker syn det heller. Jag är så tacksam att Pete valde mig som medhjälpare med motiveringen "She needs to tuffen up!" Mhm. Tack... Med glimten i ögat, såklart. Alla erfarenheter är väl bra erfarenheter. Nu har jag gjort detta, och känner ingen iver att göra om det. Nånsin. Men jobbet ska göras, så vem är jag att klaga och vara mesig?

Jag har även vaccinerat kalvar, vallat får, rehabtränat kossan med kalvförlamning i bakbenen, mjölkat för hand och med maskin och utfört HLR på ett dödfött föl. Härnäst på "att göra-listan" står att slakta ett djur. Inte för att jag på något sätt vill. Jag var väldigt nära till tårar när jag satt vid Tjugotre (den förlamade kossan) i morse och trodde hon höll på att dö. Men om ett djur ändå behöver slaktas, känns det faktiskt som nån form av skyldighet att som mångårig köttätare även vara kapabel till själva dödandet. Inte bara ätandet. Det är verkligen inte säkert att jag kommer klara av att göra det. Jag var väldigt upprörd och ledsen över stackars Tjugotre som är sjuk och kanske ändå dör av skadorna. Men nån måste ju göra det, så varför inte jag..?