Självömkan
Det verkar som att den näst intill obligatoriska magsjukan/matförgiftningen har drabbat mig. I tre dagar har jag känt mig hängig, vart febrig, saknat aptit och haft andra symtom. I två dagar har jag levt på citronvatten, Cola och the. Nu avancerat till yoghurt, tomat och chokladkaka. Jag är väldigt selektiv i mina matval för det är verkligen inte mycket som lockar. Kiwisarnas absoluta favoritmat, toast, får mig att skifta i gröngula nyanser. Tanken på och lukten av scones är ännu värre. Känner mig som en riktig fjolla, omgiven av stenhårda bönder med magar av stål och immunförsvar som står emot dom mest fruktade bakteriestammar. Dom förstår och hade väl inte väntat sig nåt annat av mig. Har strängeligen förbjudit mig från att delta i jobbet på några dagar. Jag är inte deras första rookie verkar det som.
"Lite skit har ingen dött av" -Nä, men man blir nog så sjuk av det! "Det som inte dödar, det härdar" -Ja det är precis det jag försöker intala mig.
Bjuder på en random, härlig bild på en som vet att slappna av
Sonen i huset har gjort ett bord. Galet fint! Hjälpte till att sätta ihop det idag. Snyggt va? :)
Sjuk blir man alltid emellanåt. Speciellt nu när matvanorna kanske inte är dom bästa, man flyttar runt hela tiden och träffar på massa folk från hela världen med olika bakterier i bagaget. Jag är glad att jag blev sjuk här på farmen där jag kan krya på mig i lugn och ro, inte behöva dela dorm med 3-11 andra backpackers och sitta på bussen 4 timmar i sträck. Det hade varit en mindre mardröm. För både mig och min omgivning. Så jag försöker njuta av lugnet och sovmorgonarna (har gått upp för att börja mjölka klockan 6 varje dag i två veckor, det känns efter ett tag. Faktiskt ett rätt intensivt arbete, plus allt annat som ska göras på eftermiddagen/kvällen!)
Har missat två kalvningar som gått snett. Liten kossa+stor kalv=problem. Den ena kalven dog, men den andra lyckades mitt superteam rädda. Båda kossorna överlevde med. Känns bra. Nu är det mer eller mindre bestämt att Tjugotre (den förlamade kossan) ska få slippa lida mer. Är inte sugen på att vara med på det, men jag antar att det är en nyttig erfarenhet. Som sagt, kan jag betala för kött borde jag åtminstone kunna vara med när "köttet" dör. Nu kommer inte Tjugotre hamna i nån frysdisk, men ändå. Principen.
Annars är det rätt lugnt. Allt tuffar på i samma spår. Har hemlängtan. Saknar advent och julstämningen nåt så in i..! Har lyssnat på en del julsånger här, men det är inte samma grej när dom blandas med fågelsång, det är sprudlande grönska utanför fönstret och solen steker. Det känns bara fel. Missförstånmig rätt, jag älskar detta! Önskar bara att jag kunde vara på två ställen samtidigt. Kunde inte vara hemma på pappas födelsedag heller. Det sög. Men men.
Hoppas allt är bra med alla er! Älskar att höra från alla och prata med er med jämna mellanrum! Saknar er jättemycket!
