Emma i Nya Zeeland

- Abraham Lincoln

Är det nån som kan definitionen på en person som är "plump"? Jag vet inte vad Nationalencyklopedin säger, men dom kan med rätta sätta ett kort på mig som exempel. Gärna en sån där efterbliven bild när man precis tuggar på en korv i bröd, med ketchup i mungiporna, halvöppen mun full med mat och ögonlocken halvöppna mitt i en blinkning. Bara för att förtydliga hur pinsam man är när man är en plump.

 

Jag blev inte upplockad av Pete och Sonia som planerat dagen jag skulle hit. Utcheckningen var klockan 10 och jag skulle bli hämtad 12. Så blev inte fallet. Jag blev sittande i en sackosäck på hostelet, läsande en bok om köttindustrin i fyra timmar. Mycket deprimerande läsning. Nyttig, men djupt deprimerande. Äta kött av Jonathan Safran Foer för er som blir sugna. Rekommenderar den till alla som äter kött.

   Strax efter klockan två kom en ny Kiwibuss med dom goa britterna jag hängt lite med. Snackade lite med dom innan jag blev upplockad av en söt dam med rosa/grått hår i 65-årsåldern som heter Pam. Pete och Sonia var försenade långt borta i sjottahejti, så jag fick åka med Pam i hennes shuttle* (*buss som kör skyttetrafik från Franz Josef till vandringslederna som tar en till glaciären). Betalar man henne $12:50 slipper man gå dom extra 90 minuterna dit. -Dyrt och ovärt? Ja, om du frågar en snål backpacker som jag!Åkte med henne hem och pratade lite sådär artigt med henne och hennes svärson som äger företaget hon kör för. Ställde dom där artiga frågorna man alltid ställer. Svarade sådär artigt på det dom frågade mig. Kände mig exemplariskt artig i största allmänhet. Samtalet kom in på turismverksamheten i byn. Kände mig öppen och avslappnad i sällskapet och bekände att jag tyckte det var lite lustigt att Kiwibussen erbjöd oss att betala $70 för en guidad tur till glaciären där man kunde få "nudda isen", när jag gick hela den turen gratis dagen innan, med enda skillnaden att vi inte kunde komma fram till isen pga avspärrningar för fallande stenar. Såg allt superbra ändå, och sa sedan "det känns lite som en rip off att då betala 70 dollar för att i princip få gå 100 meter extra bara för att nudda lite is". 

   Kunde verkligen inte förstå varför stämningen blev så himla obekväm och spänd innan efter ca 20 minuter när det kryper fram att det är dom som säljer "blåsningarna" till guidade turer.

...

*Hel-vete!* 

Har aldrig önskat så innerligt att jag bara kunde sjunka genom golvet. Kände för att gå dom där 10 km till Pete och Sonia med alla väskorna, påsarna och backpacken. Trots regnet och att jag inte kunde vägen. Men jag insåg att jag troligtvis skulle dö på vägen dit, så det var bara till att bita ihop och artigt kompensera för mitt ogenomtänkta uttalande.

Skitkul att det dröjde till klockan 21 innan Pete kunde komma och hämta mig. Verkligen. Stämningen lättade efter hand, men skammen låg kvar hela kvällen. Kändes jättebra att få äta middag med dom, kolla på teve, i största allmänhet vara deras gäst. 

Verkligen. 

Gissar att ni har det kallt och eländigt hemma i Sverige, så jag tänkte att nån kanske mår lite bättre av att läsa detta. 

Puss och kram till alla ni goa där hemma! Saknar er så det knakar!