Emma i Nya Zeeland

I onsdags åkte vi till ett avskilt ställe som heter River Valley. Supermysigt, beläget i just en dal vid ett vattendrag. Här kunde man åka på white water rafting eller rida en sväng. Jag gjorde ingetdera, eftersom nästan allt kostar pengar. Även om man vill, kan man inte göra allt. Så jag och Viktor och ett par britter gick en promenad mot ett vattenfall. Huruvida vi blev lurade med vägbeskrivningen eller gick fel, ja det vet vi inte riktigt. Men rätt blev det nog inte. När vi gått i sisådär en halv evighet av brant uppförslut kom vi till ett högt stängsel med en varningsskylt. 

Eftersom vi inte såg nån annan väg att gå än just genom hagen med dom livsfarliga fåren testade vi vår tur och klättrade över staketet. Vad som följde var en vandring på ett par km, upp och ner för dessa imponerande kullar. Plötsligt kände vi hur nånting luktade väldigt, väldigt, väldigt illa. Och två meter framför oss ligger ett ruttet fårkadaver. Öh, jahopp..? Nu såg det visserligen inte ut som att nåt livsfarligt djur hade ätit av fåret, men jag fick ändå en känsla av Jurassic park. Hittade rester av hjort med. Massa döda lamm. När vi kom till vattnet såg vi ännu fler döda får som försökt korsa draget. Lukten var förjävlig.

   Till slut kom vi fram till vattenfallet. Men jag tror inte riktigt det var såhär det var tänkt. Vi stod nämligen fortfarande i en minst sagt vildvuxen fårahage (som jag faktiskt inte tror vi fick gå in i), omringade av fårkadaver och tittade ner på vattendraget! Vi stod alltså precis vid toppen på vattenfallet, och med lite mindre förnufthade vi lätt kunnat sluts i samma skick som dom olyckliga, livsfarliga fåren. 

   Minst sagt en minnesvärd vandring.