29/10
Livet på farmen rullar på, jag lever och mår bra! Vardagsrutinen är att stå upp i ottan, käka redig frukost, mata kalven, ge grisen, hönsen, hunden och katterna mat och sen rensa ogräs. Sluta vid tre och hitta på nåt på eftermiddagen/kvällen. Mata djuren igen vid 6. Det rullar på fint! Blev förskräckt i söndags när kattskrället bet sönder mitt head set, men jag fick ett nytt av Christina idag.
-Puh, dagen räddad! Det är ett måste att ha musiken i öronen när man rensar ogräs hela dagen! 
Hon är rätt go ibland... :)
Det har inte hänt jättemycket sedan sista uppdateringen. Lotzarna tog med mig till stranden en kväll förra veckan för lite fika och sightseeing. Mysigt! Plockade snäckor och letade blåsmaneter. Dom kan se ut som plastpåsar, men man ska inte röra dom. Kan göra j*vligt ont! Hade en skön kväll där. Njöt av utsikten och tog det lugnt. Eller, iaf jag och Christina. Gustav hade fullt sjå med att hålla Lizzies koppel. Hon är ovan vid att gå i koppel och är väldigt stark. Tror inte det var långt ifrån att hans axel gick ur led...
Blåsmanet. Se men inte röra! 
Fina snäckor! Tänkte på min faster Rosa och kusin Anneli, ni hade kunnat göra nåt fint av dom! Jag är inte lika konstnärlig, så jag lämnade dom.. ;)
If it's a cone - leave it alone! Speciellt om man är i Australien. Det kan bo farliga sniglar där i. Och som alla vet, allt vill döda dig i Australien...
Var iväg på Ag day en dag med. Och i helgen var jag med Nina, Christinas och Gustavs goa dotter när hon letade trädgårdsmöbler. Åt glass på ett ställe som heter Copenhagen Cones vid vackra Mt Maunganui. Nice! Lotzarna var iväg på semester i helgen, så jag var ensam kvar på farmen. Var himla mysigt att åka iväg med henne en dag!
Lärde mig rocka rockring i söndags. Fick ena passa på när ingen var här och såg. Sjukt stolt! ;) Ja, jag var nog den enda tjejen som inte lärde sig det i lågstadiet.
Googlebild, Mt Maunganui
Christina och Gustav kom tillbaka igår kväll. Och vilken helg dom hade haft! Glad att dom kom hem helskinnade! Dom hade varit iväg med två kompisar på västkusten, i en stad som heter New Plymouth. Finns fina vandringsleder där och Lotzarna och en av kompisarna skulle gå en längs med havet. Den andre var den som gett vägbeskrivningen och han skulle ta bilen (av fysiologiska orsaker) och möta upp dom vid slutet. Dom trodde dom gav sig ut på en 2,5 timmars vandring på stranden. Den blev 6 timmar lång. Leden dom fick beskrivna för sig visade sig inte existera. Så efter att ha gått 8 km längs stranden kom dom fram till ett parti där vågorna slog mot klipporna och det fanns ingenstans att gå runt. Bergväggen bredvid dom var lodrät, blankslipad och x antal meter hög, så det vare bara att vända om. Gå tillbaka ca 5 km, hitta den riktiga vägen och ta sig fram på den. Som tur var hade dom tagit med sig ett par liter vatten och lite att tugga på. Men med endast en mobil och dålig mottagning hade dom problem med att få kontakt med kompisen som väntade vid slutet av leden. Han var inte lite orolig! Dom klarade det helskinnade tilllbaka, men var helt slut. Lång vandring, dåligt förberedda efter omständigheterna och tuff terräng, upp och nedför berg och dalar. Tur att ingen olycka inträffade!
Från dras promenad
Där fanns massor med Blåsmaneter
Just det med att alltid vara förberedd och försiktig är något vår Kiwi Experience busschaufför pratade mycket om. Här finns inga djur som dödar dig. Möjligtvis vildsvinen, men det är ovanligt. Utan det är naturen som dödar dig här. Jättemånga omkommer årligen i Nya Zeeland pga den. Ofta på vandringar. Kan vara att dom bara vill ta en liten genväg, går vilse, råkar snubbla, skadar sig och blir liggande en bit från stigen. Eller att vädret plötsligt slår om (det gör det ofta!), det börjar regna, man halkar, blir nedkyld... Eller att dom ignorerar varningsskyltar. Har man inte telefonen med sig eller ingen mottagning och är ensam är det inte säkert att nån hittar en i tid. Därför ska man alltid ha med sig vatten, nåt att äta, regnjacka och varma kläder i ryggsäcken. Och hålla sig till stigarna! Och läsa och lyda varningsskyltar! Dom finns där av en anledning! Man blir förvånad över hur många som överskattar sig egen förmåga och faktiskt dör. Helt i onödan. Ofta naiva turister. Men inte alltid. Det kan hända alla. I lördags omkom två erfarna alpina klättrare på Mt Taranaki, ett av NZs farligaste berg att bestiga. Vädret var inte optimalt, men dom gick upp ändå. På vägen ner slog vädret om och paret grävde sig en liten grotta för att skydda sig mot kylan. På grund av det dåliga vädret kunde inte räddningshelikoptern komma fram. På kvällen skickade tjejen ett sms till sin pappa, där hon skrev att hon troligtvis inte skulle klara sig. Under natten dog hennes pojkvän. När helikoptern kom fram var hon fortfarande vid medvetande, men försämrades och dog. 29 och 31 år gamla. Fruktansvärt! Man måste alltid vara försiktig och förberedd. Och aldrig underskatta naturen.
