Japp, jag lever och mår bra!
Efter mer än en månad i äventyrens huvudstad utan några äventyr över huvud taget (bortsett från klipphoppningen) kände jag och en tjej på hostelet att det var dags att gör nåt riktigt jävla kul - mountain biking! Queenstown har några av världens bästa backar, så då får man väl passa på och testa dom! Ingen av oss har testat det innan, så tanken var att hyra utrustning för en halvdag och köra lite i den lätta backen. Blev uppmuntrade av erfarna mountain bikare på hostelet, men avrådda av dom som hyrde ut cyklarna. Deras upplägg passade oss inte heller, så vi struntade i det och gick ner till ett billigt ställe, hyrde varsin halvdan cykel och hjälm i en timma och stack iväg till ett område för bland annat freesbeegolf där man kan känna på lite backar och gupp. Jag vill tro att vi var fantastiskt duktiga som höll oss upprätt i princip hela tiden. Ni som känt mig ett tag vet att jag är min pappas dotter när det kommer till att cykla. Klart att jag efter några minuter kände att jag ville utmana mina nyfunna färdigheter och ta en, för mig väldigt brant, nerförsbacke. På grund av alla tallar som växer i slänten hittade jag en vinkel snett genom backen (för att undvika att sitta som en fluga i vindrutan på ett träd), men av någon anledning började jag tveka mitt i backen. Blev väl rädd. Bromsade. Försökete sätta ner foten (på den sluttande sidan). Inser som i slow motion att "
Fan, detta kommer gå åt h*lvete", face plantar marken och kastar cykeln över huvudet. Har sällan känt mig så graciös. Som en riktig ballerina. Kom undan med några snygga skrapmärken och häftiga blåmärken. Efter några andra missöden med mekaniska tjurar och sprungit in i kanter ser jag ut att ha blivit misshandlad på benen.
I övrigt gick det jättebra med vår "mountain biking". Ska försöka få till en lektion med några erfarna nästa gång och göra det ordentligt! Kommer med största sannolikhet sluta med mer än några blåmärken efter det... Men ja... YOLO! ;)
