Vet att jag är dålig på att uppdatera. Men jag lever och mår fortfarande himla bra!
Det finns statistik som visar att svenskar ligger i topp med flest deprimerade invånare. Varför är det så? Vi har allt serverat på fat med skola, vård och bidrag till allt. Vi är riktigt bortskämda. Har pratat med en tjej och en kille från Kina och ja, jag skäms över hur olika våra historier är. Har aldrig behövt oroa mig över nånting i livet. Inte jämfört med vad dom behövt. Folk svälter ihjäl utanför dörren där och hemma klagar vi över att vi bara får 90 kronor extra i timmen under högtider som jul och nyår eller att priset på mjölken stigit med 2 kronor. Tankar om detta?
Just nu jobbar jag för knappt 75 kr/timma. Heltid plus att jag städar 15 timmar/vecka på hostelet. Schemat är fullspäckat hela tiden med antingen jobb, städning eller roliga aktiviteter och jag kan ärligt säga att jag aldrig mått bättre. Trots en skitlön och alldeles för långa dagar. Varför? För jag har förbannat roligt hela tiden. Försöker se allt från den ljusa sidan och inte fokusera så mycket på vad som är negativt. Uppskatta det jag har och njuta till hundra procent!
Underbara kollegor. Ett helt ok jobb. Bästa rumskompisarna och härliga personligheter på hostelet. Känns som en liten familj! Finns alltid nån att prata med, alltid nåt på g. Bor på en av dom vackraste platserna i världen. Vad kan jag klaga på?
