Emma i Nya Zeeland

Hur underbart det än är att ligga på vägarna och åka genom dessa fantastiska landskap och förundras över skönheten runt omkring en dag ut och dag in, är det rätt skönt att ha nån dag att ta det lugnt med. Mitt och Jeans stopp i Nelson var något av ett landningshål på road tripen med aktiviteter som att strosa lite i stan, irra omkring med bilen för att hitta det optimala stället att bre ut täcket vi lånade från hostelet och ha picknick i solen och bara chilla. Nelson är den solrikaste staden i NZ. Så långt norrut man kan komma på sydön var här fortfarande grönt och somrigt, om än lite kallt i luften. Så efter några felkörningar och tutanden från upprörda medtrafikanter kom vi fram till stranden. Här bredden i ut oss och mumsade i oss våra billiga kex och somnade med avsikter att sola i solen (med vinterjackor på). Ljudet från små vågor emellanåt, barn som lekte på stranden, fiskmåsarnas lugna skriande och världens kanske mest ofeminina kvinna fem meter ifrån oss som släppte av såna intensiva pruttar att jag svär på hon lämnade en stor krater i sanden. Aaaah, sommarliv... Inget fel med att prutta. Jag kan bara tycka att det är nåt man kan göra med avsikt att ingen ska behöva lyssna på det. Olyckor händer, men inte flera gånger under så kort tid, varje gång följt av ett ogenerat skratt och en trogen, tålmodig man som påpekar ur oförskämd man är.



När rastlösheten tog vid tog vi oss in till drottningsparken och åt våra stackars torkade brödbitar och nötter till en riktig gourmetmiddag med ankorna i dammen. 




Ja jag är väl lite svag för solnedgångar och soluppgångar....