Bästa road tripen
Efter jobbet i söndags kväll packade jag, Vicky, Paul och Josh in oss i en 24 år gammal Toyota campervan. Jag tog på mig rollen som nykter förare, driven av det sunda hålla-sig-vaken-tricket med energidrycker * flera. Lämnade vackra Queenstown mot mindre vackra Bluff. Kom fram vid 2 på natten och körde upp till en utsiktsplats där vi parkerade för natten. Vacker utsikt över hamnen med stadens ljus mot det svarta vattnet. Knäpptyst och inte en själ i sikte.
Klockan 7:30 gick alarmet av och jag körde ner oss till hamnen. Vicky och Paul skulle iväg och dyka med vithajar medan jag och Josh fördrev 20 minuter i Bluff. Blev uttråkade efter det och drog iväg till ett ställe som heter Waipapa point. Plockade upp två liftare på vägen och tack vare dom fick vi efter en stunds letande syn på 5 sjölejon som låg och gottade sig i sanden. Kom så nära som 4 meter ifrån! Hur häftigt som helst! Efter att ha hämtat upp Vicky och Paul efter deras close incounter med flera vithajar visade vi dom sjölejonen.
Drog sedan vidare mot Catlins och Curio bay där vi ville se pingvinerna komma upp från havet i solnedgången. Kom lite för sent, så vi missade det. Körde ist upp på en klippavsats, parkerade för natten och drack några glas vin innan vi somnade.
Vaknade i soluppgången och drog ner till stranden efter att ha beundrat utsikten. Timingen var perfekt, vi hade gott om tid att hänga vid nästa delmål; den fosslilserade skogen. För 170 miljoner år sedan blev den översvämmad av vulkanisk aska och vatten upprepade gånger under några decennier, vilket förstenade träden som nu kan beundras av allmänheten. Här såg vi även vår första pingvin! Bättre start på dagen får man leta efter.
Resten av dagen åkte vi till fyra vattenfall, dom flesta helt fantastiska! Åkte även till en av NZ sydligaste delar, Slope point och till Nugget point där vi såg mängder med pälssälar och gulögda pingviner.
Sista kvällen på resan stannade vi vid stranden och grillade tills gasen tog slut i vårt lilla kök. Då körde vi tillbaka upp till Nugget point, drack och beundrade utsikten. Återigen, helt ensamma mitt ute i Nya Zeelands vackra omgivningar i ett fantastiskt sällskap med en trogen gammal van vi döpte till Gordon.
Morgonen därpå gick jag upp och skulle köra oss tillbaka till Queenstown. Beräknade bilfärden till att ta ca 4-5 timmar så jag började köra klockan 6. Josh hade tidspress för han började jobba klockan 12. Borde hunnit, gott och väl. MEN. I en liten stad vid namn Balklutha körde jag fel. Ist för att komma ut på den stora, snabba vägen mot Queenstown, körde jag tydligen tillbaka på precis samma j*vla väg vi kört dom senaste två dagarna! Hoppades in i det sista att jag skulle kunna komma tillbaka ut på den stora, rätta vägen och dölja mitt misstag för mina sovande vänner i bilen. Men icke. Dom vaknade när jag satt och svor för mig själv. Gordon började strula under resan med, så han dog varje gång jag släppte gasen. (Senare fick vi lära oss att det var shoken (?) vi måste kommit åt). Stressad som fan och fruktansvärt besviken på mig själv körde jag så fort jag kunde på den sceniska vägen tillbaka mot Queenstown. Lika mycket som jag älskade den för dom vackra omgivningarna dagen innan hatade jag den nu för den vindlande vägen som hindrade mig att trycka plattan i mattan. 12:03 anlände vi till Queenstown. Hade då kört i 6 timmar. Sovit i 4 under natten. Städade bilskrället och lämnade tillbaka den vid tre. Glömde lämna nycklarna med bilen så jag fick gå tillbakagång extra gång för att sedan åka och jobba stängning på Pita Pit.
Trots det dåliga avslutet på resan var detta lätt det bästa jag gjort på länge. Saknar redan friheten och avskildheten, vyerna och upplevelserna. Sällskapet var underbart. Att mobilen dog efter första dagen var faktiskt riktigt skönt. Har fått minnen för livet som jag kommer leva gott på långt framöver.
