Nygaddad!
Ännu en erfarenhet rikare. Fick min första tatuering i onsdags!
Var lite nervös inför det, eftersom alla sagt att revbenen är ett av dom känsligaste ställena man kan få tatueringen på. Huden är öm och det är inget tjockt lager fett ner till benen. Men jag ville gärna lyssna på Bens tröstande ord.
"Dom första fem minuterna kommer kännas, men sen blir det lättare."
Ok, härligt, det kan jag leva med!
Men ack så fel han hade.... Det är lustigt hur olika vi uppfattar smärta och hur samma procedur kan kännas så olika för varje individ. För Ben var revbenstatueringarna det lättaste han gjort. För min del.. Man kan säga att jag var väldigt medveten om varje detalj som nålades in i skinnet på mig. Från första sticket, genom hela precessen som tog tre timmar. Ibland kändes det mindre, helt klart, då var det inte alls farligt. Men ibland undrade jag om han sadistiskt satt och skar mig med en rostig osthyvel.
Borde kanske ätit en stadigare frukost än yoghurt och två frukter. Jag skakade i hela kroppen när han var klar med konturerna. Och då var det bara två timmar kvar...
Nu såhär två dagar senare har jag mer eller mindre kommit över smärtan och är inte längre helt främmande för att skaffa en till en vacker dag. Och oavsett hur ont det gjorde från stund till stund har jag från första gången jag såg resultatet sagt att jag aldrig skulle haft det ogjort. Jag är så nöjd!
Halvvägs igenom. Bilden är suddig för jag fick kämpa med att hålla handen stilla
Dom två spiralerna är maori symboler, korus. Som jag beskrivit innan står dom för nya starter. För mig nya vänskaper och relationer, och en nystart för mig där jag fått möjligheten att utveckla mig själv och växa.
Fiskfjällen står för resor över haven.
Svalan är för mig en vacker liten fågel som alltid hittar hem till Skogsbrynet i Hajom, oavsett hur långt dom flyger varje år.
Det blå mönstret är inspirerat av pauasnäckan man kan hitta längs med Nya Zeelands kuster. Fantastiskt vackert mönster som jag blev förälskad i bör jag såg det på en annan tatuering.
