Vem älskar inte överraskningar?
Efter Wanaka kom jag hem och fortsatte jobba som vanligt för ett par dagar innan Ben skulle komma tillbaka från Australien. Enligt screen shoten han skickade av sin flygbiljett skulle han komma på fredagen den 11/7, så jag planerade in att vara ledig från jobbet alla dagarna han skulle vara här, bokade in aktiviteter och räknade ner varje dag.
På torsdagen jobbade jag ett dubbelpass. Kunde knappt bärga mig tills han skulle komma dagen efter och tyckte tiden gick förfärligt långsamt. Under en hektiskt lunchrusch märker jag att Evelyn tittar mot den långa kön och börjar skratta. Något mycket anmärkningsvärt, eftersom lunchruscherna är allt annat än skrattretande. Folk som köar utanför dörren under flera timmar och vi svettas som stressande grisar. Tittar på vad hon ser och blir helt stum. Sedan börjar jag steppa på stället, letar förtvivlat runt omkring efter ett lufthål så jag kan komma runt salladsbaren för att äntligen få pussa på min älskling igen. Den lille skiten har alltså fotoshoppat sin flygbiljett. Ändrat datum, tid och flygbolag för att vilseleda mig och kunna överraska mig en dag tidiagre och stanna en dag längre än jag trodde. Bästa överraskningen jag kunde tänka mig inför min födelsedag. Fullständigt tagen på sängen och jag har inte känt mig så hel och lycklig sedan han lämnade mig fem veckor tidigare. Han får mig att le bara genom att vara där. Den bästa nånsin. Allt jag behöver för att må bra. Så ja, dagen kröp fram i snigelfart efter det!
Kvällen bjöd på en mysig promenad tillsammans hem från jobbet. Väl hemma väntade alla kompisarna från hostelet. Tracy, min rumskompis och fd. rumskompis från Flaming kiwi var den enda som visste att Ben skulle komma, så hon hade arrangerat en välkommen hem fest för honom. Och ja, dom kommande dagarna släppte vi inte varandra ur sikte förutom när jag jobbade dagen efter. Åkte snow board på min födelsedag, gick promenader och bara njöt av varandras sällskap i hela 5 dagarn innan han åkte tillbaka till Australien och lämnade mig ensam och tom kvar