Emma i Nya Zeeland

 

Lite mer än en månad har gått sedan jag satte min fot på svensk mark för första gången på nästan ett år. Mina föräldrar visste inget om att jag skulle komma hem. Det skulle få bli en överraskning, så Thobias fick hämta mig på Landvetter. Att komma hem igen var helt fantastiskt. Jag fällde en liten tår när planet tog i marken, när jag skyndat mig ut från flygplatsen fyllde jag lungorna med frisk sensommarluft och slöt ögonen mot den strålande solen och njöt. Sverige är så mycket bättre när man varit borta från det ett tag. Att krama Thobias var overkligt. Att knappt hinna av motorvägen innan första mötet med vår vackra landsymbol, älgen, blev avbockat var som ett tecken från ovan att "Hej, välkommen hem, vännen. Ja det är sant, du är äntligen i Sverige igen!" Att vår stolthet, den majestätiske skogens konung blivit lite förvirrad och hamnat mitt på motorvägen med polisjakt och dödskjutning till följd är minst sagt beklagligt. Men i mina ögon, en spännande start! Följde såklart dramat likt i en amerikansk actionfilm.

 

 

Mamma och pappa visste som sagt inte att jag skulle komma hem. Så innan dom slutat jobbet åkte jag och Thobias upp och badade i sjön, och sedan ställde jag mig och stekte pannkakor till deras hemkomst. Först hem är pappa. Jag spionerar på honom bakom gardinerna i köket och när han öppnar dörren har jag placerat mig strategiskt i öpppningen till köket med mobilen i högsta hugg för att filma hans reaktion. Det gick väl inte riktigt som planerat..

 

Han öppnar dörren. Sätter in väskan på golvet. Tittar så snabbt upp på mig att han inte kopplar riktigt, tittar ner och när poletten trillar ner tittar han upp och utbrister "DU!", vänder sig om och mumlar nåt om "Jävla Thobias..." som oskyldigt klipper gäset på framsidan av huset och självklart visste allt, men inget sagt när han traskat omkring därute. Sedan hade vi kramkalas tills mamma kom hem och jag fick gömma mig igen. Pappa är väldigt gråtmild, men försöker dölja det så gott han kan.

 

Hennes reaktion var precis likadan, men ist för att svära över Thobias när hon inser att det är jag som står där och flinar som ett fån börjar hon gråta och vi flyger i armarna på varandra. Slutet gott, allting gott. Tills jag berättar att jag åker till Australien för ett år om några veckor. Sorry...

Att komma hem, om ändå bara för några veckor, har varit helt underbart! Hade aldrgi trott att det skulle vara så härligt att träffa alla gamla kompisar och släktingar igen! Så mycket är sig likt vid första anblicken. Skrapar man på ytan ser man att folk har förändrats lite. Utvecklats mycket under ett år och tagit stora steg. Men i mångt och mycket är det överlag detsamma, och det är fruktansvärt skönt. En oro jag dragits med har varit att folk inte skulle bry sig om att jag kommit hem. Att kompisrelationerna skulle vara stela och konstiga, att allt skulle kännas obekvämt. Ett skräckscenario som var helt obefogat! Tvärtom, alla jag träffat har jag pratat med som om vi aldrgi varit ifrån varandra! Ett helt år har gått, med vissa ännu mer, sedan vi sågs och ändå är det så enkelt och narurligt att sitta ner och prata om allt mellan himmel och jord. Avslappnat och tryggt. Och jag har haft så roligt! Herregud, det går inte att beskriva hur underbart det är att komma hem och återigen slås av insikten att jag är den lyckligaste människan i hela världen, som blivit förunnad att ha er underbara vänner och släktingar i mitt liv! Ett priliegium är det och jag är så tacksam!! Älskar er alla!

 

Men hur underbart det än är att vara hemma, så har det krypit i benen på mig sedan efter några dagar. Jag längtar ut igen. Har sett att alla mår bra och klarar sig fint här, så nu kan jag ge mig ut på nya äventyr igen. På måndag tar jag flyget till England och ska träffa några kompisar från Queenstown där. Reda ut lite planer, kanske till och med en ny kärlek innan jag åker vidare till Australien. Mebourne står på listan. Där ska jag skaffa ett coolt jobb och spara pengar, lära mig kitesurfa, spela gitarr, göra yoga på stranden och festa med mina älsklingar från Queenstown som jag ska möta upp där. Ska få till en Thailandresa nångång inom snar framtid och skaffa dykarcertifikat, förhoppningsvis i november, december nångång. Sen blir det nån vecka i Queenstown för att hälsa på vänner som är kvar där och njuta av sommaren i världens mesta äventyrsstad innan jag fortsätter jobba och bli rik som ett troll. När jag är trött på det ska jag resa uppigenom i Australien, skaffa jobb på en (häst)farm så jag blir berättigad ett andraårsvisum. När ett år har gått åker jag till Asien och lever livet, och till änsta vintersäsong blir det säsongsarbete i en skidanläggning i Kanada, Franrike, Schweiz eller Österrike. Ska kanske klämma en en sverigesommar med roadtrip genom vårt avlånga land med.

Ska försöka klämma in en fika med Obama för att stoppa världssvälten och lösa växthuseffekten när jag ändå har flyt på livet.

 

Men om dom äventyren får ni läsa om på in nya blogg, www.BlondieAbroad.blogg.se

 

Kan ju inte hålla på och skaffa en ny blogg varje gång jag byter land....

 

Tack för att ni följt mig! Hoppas ni hänger i nåt år till :D xxx