Emma i Nya Zeeland

Det var en torsdag. En dag jag hade tänkt skulle spenderas på Remarks på en bräda. Så blev inte fallet.

 

På måndagen frågade Molly vad jag hade för planer. Jag svarade som det var, jag ville snowboarda. På det svarar hon att

"Nej snälla, boka inte in nåt då, för jag har en sak planerad för oss. En överraskning!"

Jaha! Tänker jag då.

"Åååh men Molly, är det mountain biking?! Som vi planerat att göra ända sedan i somras men aldrig kommit till skott med?"
".... JA! Mountain biking! Just det!"

Grymt tänker jag och förbereder mig mentalt för att eventuellt skuldsätta mig för livet om en ambulans skulle behöva skrapa loss mig från ett träd jag krashar i mitt ute i obygden.

Klockan 8:30 hämtar Molly mig i Sherwood för att ta oss till shuttle bussen som skulle ta oss till berget. Frågade henne om det inte var lite lustigt att dom har bussar som kör oss ut till sådana aktiviteter mitt i vintern. Hon svarar nåt om att vi var 10 pers som bokat in oss och jag nöjer mig med det svaret, om än lite misstänksam.

 

Efter en grym frukost i stan går vi till the station, stället för upplockning till diverse aktiviteter i Queenstown. Plöltsligt stannar Molly och tittar lurigt på mig.

"Emma... nu är det ju så att vi inte alls ska mountain bikea..."

"JAHA! NÄHÄ! Ok... vad händer..?!" Börjar här ana ugglor i mossen och pulsen stiger oroväckande.

"DU SKA HOPPA BUNGY JUMP!! Nevis, det högsta i Australasia, 134 m!"

 

Världen svartnar lite för ögonen.

 

Senare får jag höra från tjejen som hoppade samtidigt som mig att jag såg väldigt arg och sammanbiten ut när vi gick igenom introduktionsvideon. Jag är inte känd för att ha något poker face.

 

Då har alltså Molly samlat ihop pengar från kompisarna på jobbet och i Sherwood så jag får hoppa Nevis min sista dag i Queenstown. Trots chocken är detta det finaste någon nånsin gjort för mig och jag är evigt tacksam för att dom gjorde det för mig. Bästa överrasknignen nånsin och bästa sättet att avsluta sin tid i världens mesta äventyrsstad